Det är bra för blodtrycket

Dolly: Primum har lagt upp ett helt lager utav tyg åt mig! Det var väl snällt utav henne? Visserligen påstår hon att hälften inte är hennes eller ska bli gardiner eller kläder åt någon annan eller..oh, titta en fjäril!! Eller är det en mal? Primum! Är det där en mal? (Fluga. Håll dig till saken.) Jag har börjat på en röd klänning! Den ska bli smal som ett ålskinn! Primum har ägnat flera timmar åt vad hon kallar "minska standardavvikelsen". Jag fattar inte vad hon menar, men det betyder att hon lagt beslag på klänningen så jag har ägnat mig åt att flytta runt på provdockan.

Primum: Jag har gjort mitt bästa för att minimera verkan av Dollys optimism. Det vill säga jag sitter och sprättar upp varenda söm och syr om dem. Jag gjorde verkligen mitt bästa med att förklara att rent bomullstyg inte består utav några elastiska fibrer och sålunda, föga förvånande, inte är elastiskt. Det har inte gått fram. Jag måste komma på något sätt att lägga till en decimeter åt alla håll och kanter på klänningseländet om jag ska kunna stänga blixtlåset och röra mig samtidigt. Dolly må vara fullt nöjd med att se ut som en stoppad korv, själv är jag det inte.

Jag hade inte så mycket emot att Dolly roade sig med sin namne så länge det var ljust ute. Sedan började det skymma och magen pockade på uppmärksamhet. När det står en huvudlös, armlös, lila yxmördare bakom kylskåpsdörren när man stänger den tappar man lätt förståelsen för sitt alter egos val av förströelse. Från och med nu får hon inte röra Dolly II.

Dessutom tappade jag mjölken.

Fler livlösa objekt (med eget liv)

Primum: På tal om livlösa objekt, omges jag utav högst levande livlösa objekt. Objektet i fråga denna gången, Snabeldraken, sa "snööööörp" och lade ett tjusigt krokben, eller mer korrekt, kroksnabel för mig när jag skulle ut med dammsugarpåsen. På frågan om vad i helvete den trodde att den höll på med svarade den med ett nöffande skratt och rullade iväg och gömde sig under köksbordet. För två minuter sedan var här välstädat, nu ligger en av köksstolarna på rygg där den träffades utav en ballistisk Primum. Hela månandens pappersinsamling är utspridd på köksgolvet, genomdränkt av kallt te. Och över det hela lägger sig ett lätt moln av damm.


Idolbild på Snabeldraken, han har till och med signerat den..

Om man ska se det från den positiva sidan så har jag fortfarande 14 hela tekoppar..



Livlösa objekt med oborstat sätt

Dolly: I'm baaack! Primum har lovat att sluta vara deprimerad och stänga in sig och mig.

Primum: Tyvärr verkar så vara fallet.
Trött Primum på Sämsttrafiks buss, ett nyladdat kort och en trilskande biljettautomat och vips hoppar Dolly fram och börjar argumentera med den senare.
-Bleep! Bleep! Bleep!
-Men va *bleep*?
-Bleep! Bleep! Bleep!
*tappar kortet*
-*BLEEP*
-Bleep! Bleep! Bleep!
-Men *bleep* *bleep* *bleep* på dig själv din *bleep* burk!!
Tydligen irriterande detta en äldre herre som lade sig i diskussionen.
-Pratar du ofta med livlösa objekt?
Man lägger inte upp en sådan uppenbar boll och förväntar sig att Dolly ska stå svarslös.
-Jajamensan! Och när jag tröttnat på att prata med mina medmänniskor brukar jag prata med saker!

Saker Dolly gör (som jag inte har saknat)

Primum: Kliver in i duschen med glasögon. Kommer på sig och lägger glasögonen på "ett bra ställe". Glömmer prompt bort var det är. Lämnar åt mig att stappla ut ur duschen och riva ner allt i badrumsskåpet innan jag lokaliserat reserv-glasögonen och kan börja leta efter det bra stället. Som denna gång visade sig vara ovanpå tvättmaskinen. Tvärtemot vad fröken huvudlös tror så är det inte ett bra ställe. Glasögon ovanpå tvättmaskin blir raskt glasögon bakom tvättmaskin när sagda tvättmaskin är igång.

Semester

Primum: Om någon undrar kan jag meddela att Dolly är på semester på obestämd tid. Om jag ska vara helt ärlig så saknar jag henne lite. Livet är om inte annat mer oförutsägbart tillsammans med henne.

Röda Faran slår till igen

Dolly: Idag har vi haft sjukstuga. Primum har haft migrän hela dagen och klagat på att det inte finns några huvudvärkstabletter. Jag erbjöd mig att kila iväg och skaffa men tydligen är jag inte betrodd med uppdraget efter att jag två gånger har kommit tillbaka med en sort som Primum "inte kan äta". (Alltså, hur svårt kan det vara?! Tablett, vatten, svälj!) Så runt lunch så tog vi oss båda iväg till apoteket för att skaffa alvedon, eller om det var ipren (Primum: Magnecyl..). Primum ville gå men jag tog cykeln. Stooort misstag. När vi kom hem gnällde hon etter värre trots att hon fått sin treo.

Primum: Röda Faran har en växel, med lite god vilja och ett krampaktigt tag om växelspaken, två. Ett tag, till den får för sig att den verkligen har två växlar. På en och samma gång. Det är då man finner sig själv trampandes luft med ojämna intervaller när kedjan glatt hoppar över ett par kuggar i taget. Något man kan leva med så länge man har ändan kvar på sadeln men som så fort man står upp i uppförsbacke är rent livsfarligt. Tyvärr är det ju så att det är just då man gärna vill ha en lägre växel. Jag har vant mig vid att cykla på en växel och gå uppför men Dolly är, som torde ha framgått vid det här laget, lite otålig. Och optimistisk. Det hela slutade med skrubbat knä, när det träffade marken, lättare fläskläpp från kyssen styret gav mig, diverse stukade fingrar och tår. Samt, tja.. Låt oss säga som så att det finns många tillfällen när jag är extra glad att jag inte är kille. Det här är ett utav dem.

En struts kan ha tio kilo sten i magen

Dolly: [Skratt, väs och frust]

Primum: Dagens bedrift får jag stå för på egen hand. Tepåsen tappade snöret och lade sig i botten på koppen. Jag tappade minnet och i ett ögonblick av fullkomlig koncentration på datorskärmen och noll koll på koppen svalde jag te med påse och allt. Infernaliskt hala små rackare de där liptonpåsarna..