Dolly: Primum har lagt upp ett helt lager utav tyg åt mig! Det var väl snällt utav henne? Visserligen påstår hon att hälften inte är hennes eller ska bli gardiner eller kläder åt någon annan eller..oh, titta en fjäril!! Eller är det en mal? Primum! Är det där en mal? (Fluga. Håll dig till saken.) Jag har börjat på en röd klänning! Den ska bli smal som ett ålskinn! Primum har ägnat flera timmar åt vad hon kallar "minska standardavvikelsen". Jag fattar inte vad hon menar, men det betyder att hon lagt beslag på klänningen så jag har ägnat mig åt att flytta runt på provdockan.
Primum: Jag har gjort mitt bästa för att minimera verkan av Dollys optimism. Det vill säga jag sitter och sprättar upp varenda söm och syr om dem. Jag gjorde verkligen mitt bästa med att förklara att rent bomullstyg inte består utav några elastiska fibrer och sålunda, föga förvånande, inte är elastiskt. Det har inte gått fram. Jag måste komma på något sätt att lägga till en decimeter åt alla håll och kanter på klänningseländet om jag ska kunna stänga blixtlåset och röra mig samtidigt. Dolly må vara fullt nöjd med att se ut som en stoppad korv, själv är jag det inte.
Jag hade inte så mycket emot att Dolly roade sig med sin namne så länge det var ljust ute. Sedan började det skymma och magen pockade på uppmärksamhet. När det står en huvudlös, armlös, lila yxmördare bakom kylskåpsdörren när man stänger den tappar man lätt förståelsen för sitt alter egos val av förströelse. Från och med nu får hon inte röra Dolly II.
Dessutom tappade jag mjölken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar