Dolly: Idag har Primum verkligen gjort allt för att roa mig. Visst är hon snäll ändå?
HAHAHAHA!
Primum: Ibland gör man ofrivillig slapstick utav sig själv och ibland får man hjälp. Jag sitter med en påse frysta ärtor på ena kinden och en påse dito majs på den andra. Förklaringen heter som vanligt Dolly.
Dolly och jag har tillbringat dagen med julstädning utav hemmet. Bland annat piskat soffan medelst gammal innebandyklubba* och gjort flera rundor till förrådet för att plocka fram och tillbaka saker. Vid fjärde rundan i trappan hade Dolly tröttnat och bestämde sig för att liva upp saker och ting. Jag hade vid tillfället famnen full plus sagda bandyklubba. När jag kommer springande nerför trappan i full karriär petar Dolly glatt in bandyklubban mellan trappräckets spjälor. Följden blir att jag druttar på arslet och tappar greppet om allt jag håller i. Inklusive bandyklubban, vilken förevisar på ett ypperligt sätt i vilken ände på en sprättbåge man inte bör stå och ger mig en rungade kyss mitt i nyllet. När världen bestämt sig för vad som är upp och vad som är ner igen plockar jag upp resterna av min stolthet och mina prylar som spritts ut över halva trapphuset. Bandyklubban har på ett listigt sätt kilat fast sig i trappräcket så ett lätt ryck rubbar den inte en millimeter. Det krävs inte en sibylla för att förutse att Dolly väljer det här ögonblicket att lägga sina krafter till mina. Klubban lossnar med en sådan fart att jag inte hinner ducka och får en svidande kyss på kind nummer två.
Han den där José som gjorde vatten utav fisk och var så förtjust i öknen, pratade om att vända andra kinden till. Han kan ta min bandyklubba och stoppa upp den i..
*Lägg lakan över soffan och släpp loss Dolly på den med klubba i högsta hugg. Förvånansvärt vad man kan lära sig utav städprogram på tv.
HAHAHAHA!
Primum: Ibland gör man ofrivillig slapstick utav sig själv och ibland får man hjälp. Jag sitter med en påse frysta ärtor på ena kinden och en påse dito majs på den andra. Förklaringen heter som vanligt Dolly.
Dolly och jag har tillbringat dagen med julstädning utav hemmet. Bland annat piskat soffan medelst gammal innebandyklubba* och gjort flera rundor till förrådet för att plocka fram och tillbaka saker. Vid fjärde rundan i trappan hade Dolly tröttnat och bestämde sig för att liva upp saker och ting. Jag hade vid tillfället famnen full plus sagda bandyklubba. När jag kommer springande nerför trappan i full karriär petar Dolly glatt in bandyklubban mellan trappräckets spjälor. Följden blir att jag druttar på arslet och tappar greppet om allt jag håller i. Inklusive bandyklubban, vilken förevisar på ett ypperligt sätt i vilken ände på en sprättbåge man inte bör stå och ger mig en rungade kyss mitt i nyllet. När världen bestämt sig för vad som är upp och vad som är ner igen plockar jag upp resterna av min stolthet och mina prylar som spritts ut över halva trapphuset. Bandyklubban har på ett listigt sätt kilat fast sig i trappräcket så ett lätt ryck rubbar den inte en millimeter. Det krävs inte en sibylla för att förutse att Dolly väljer det här ögonblicket att lägga sina krafter till mina. Klubban lossnar med en sådan fart att jag inte hinner ducka och får en svidande kyss på kind nummer två.
Han den där José som gjorde vatten utav fisk och var så förtjust i öknen, pratade om att vända andra kinden till. Han kan ta min bandyklubba och stoppa upp den i..
*Lägg lakan över soffan och släpp loss Dolly på den med klubba i högsta hugg. Förvånansvärt vad man kan lära sig utav städprogram på tv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar