Swing-A-Ling your hips

Dolly: Jag har varit på en och en halv konsert! Den halva konserten satt som en spark i mellangärdet och den hela konserten var lite trött.

Man går inte på tivoli utan att äta sockervadd. Något som Primum tydligen inte fattat! Det tog mig säkert en hel halvtimme att övertyga henne om det! Att man måste spela på chokladhjulet och åka minst en spykanon, alternativt farmorsbilarna, gick inte hem alls och hon marscherade mig surmulet mot scenen. Tråkpotta!

Tack vare mitt förutseende och planering så fick vi en plats längst fram vid scenen! Jackpott! Primum muttrade något om torgskräck, jag förstår inte. Hon behövde ju bara vänta ett par timmar så var platsen packad och inget torg synligt! Jag spenderade väntetiden med att titta på folk medan Primum satt och surade och gömde sig bakom sitt hår. När jag frågade om något var fel gnällde hon på att det var för soligt! Ye gods! Primum kan till och med hitta fel på en solig och fin dag! Men hon verkade tina upp när Vintage Trouble klev upp på scen. Jag tror till och med att hon, kors i taket!!, klappade takten vid både ett och två tillfällen! Jag är inte helt säker för jag var fullt upptagen med att dansa järnet och sjunga för full hals! Jag fick inte ens höra det obligatoriska "Måste du alltid göra bort mig? Jag kan ju inte ta med dig bland folk." så jag tror att Primum uppskattade musiken också.

När Lenny Kravitz klev upp på scen var hon inte alls på lika gott humör längre. Hon applåderade inte en enda gång utan stod med händerna i fickorna och sa att hon frös! Inte ville hon fota honom när han gick ner till publiken heller! Det kunde ha blivit en jättebra bild! Han var så nära att jag kunde ha sträckt ut armen och rört vid honom, men hade Primum sträckt ut armen hade det varit en knytnäve i änden på den! Hon såg kritvit och helt skräckslagen ut! Hon sa att hon inte fick luft och att hon var tre sekunder från att illvråla, klippa till folk till höger och vänster och sedan fly som en hare! Hon är konstig..

Primum: Dolly gapade och skrek precis som trädgårdstomtarna före oss i kön till jag köpte en sockervadd åt henne. Och inte helt olikt ungarna så hade hon snabbt murat igen hela ansiktet med sockret och kladdat in håret i det hela också. Charmant.

Eftersom nästan ingen hade ställt sig framför scenen placerade Dolly, mina vilda protester till trots, oss längst fram. Mitt för högtalarna. Där satt vi och väntade alldeles för länge i en sol som valde det tillfället att skina lite extra. Det gör min näsa idag också, ety Dolly hade så bråttom hemifrån att hon inte hann med solkräm.

VT var något väldigt speciellt. Jag kan inte ens vara arg på Dolly för att hon sjöng högt genom hela setet. Som jag sa så stod vi mitt för högtalarna så eventuellt var det ingen som hörde henne. Eller såg hur hon vickade på asset..

Vid kvällens huvudattraktion så kunde jag till fullo "uppskatta" vår placering. Någon drog på basen så pass att det var som att stå i motvind. Hade de tagit bort kravallstaketet hade jag kunnat luta mig mot ljudvågorna i stället. När herr Kravitz sedan gjorde sin lilla promenad mellan scenen och staket fick jag grava andningsproblem. Plötsligt fann jag mig klämd mellan basgången och publiken bakom mig som försökte klämma sig framåt. Det är ett mindre under att jag inte gav min torgskräck fritt spelrum. Dolly väste något i mitt öra om att fota men jag vägrade kategoriskt att klämma av en blixt mitt i ansiktet på karln. Nog för att han hade solglasögon på sig men lite respekt får man väl ändå visa. Vad jag vill säga med detta är att jag hade fullt upp med att försöka utvidga mina lungor tillräckligt för att kunna ta ett andetag i trängseln.

Idag har Dolly trakterat mig med hela VTs skiva tre gånger och jag tror nog vi har tid för några gånger till innan läggdags..

Så sitter vi i skiten igen

Dolly: Wee! Kamera! Le stort! I morgon ska jag gå på konsert! Vintage Trouble och Lenny Kravitz, kan inte bli annat än awesome! Så kommer Primum och säger att den enda tillgänliga kameran är skrotfärdig. Ye gods! Man kan inte gå på konsert utan fungerande kamera! Hur ska man annars komma ihåg att man varit där?! Så jag fixade det. Och Primum blev topp tunnor rosenrasande!

Primum: Min stackars mobil mår dåligt. Kameran har mer eller mindre lagt av. Det vill säga, den fungerar utmärkt om man är beredd att vänta till nästa vecka för att den ska ladda, tre veckor till för att den ska ta ett kort och ytterligare ett halvår innan man får se resultatet. Jag kan leva med det men tydligen inte Dolly. När jag talade om för henne att hon kan glömma allt vad olämpliga och fula kort heter så sa hon bara "I fix!", rusade ut genom dörren och kom tillbaka ett par timmar senare med en ny kamera under armen. Samt mitt bankkort i näven. Där rök veckans matbudget och pengarna jag sparat för att kunna köpa annat nödvändigt. Det är inte en överdrift att säga att jag exploderade.

Nu skuttar Dolly runt och fotar allt. Mest sig själv.

Far, jag kan inte få upp min kokosnöt

Dolly: I Primums kök sitter en mojäng som kallas lägenhetsterminal. Den är ful! Den är i vägen! Och jag kan svära på att den är det med avsikt! Så nu har jag plockat fram Primums hela verktygslåda och skridit till verket. Nu ska den ner!!!

Primum: Dolly har med glatt mod gått lös på min lägenhetsterminal. Hittills har hon använt sig utav alla skruvmejslar, skiftnycklar och insexnycklar jag har. Hon har till och med tagit till hammaren. Tack och lov äger jag ingen kofot. Men något säger mig att det här kommer att sluta som Povel Ramel och kokosnöten i alla fall.


Uppdatering: Dolly låg på rygg, tvärs över spisen, med skruvmejsel i högsta hugg och visslade glatt på just nämnda kokosnötsång. Plötsligt tystnar hon och säger olycksbådande "Hoppsan!". Nästa sak jag är medveten om är en skärande smärta i näsbenet. Dolly har äntligen hittat skruven som håller uppe hela skiten och skruvat ur den. Varvid alltihop trillar ner och landar i mitt ansikte. Tack för den.

And what the fuck is your problem?!

Dolly: Jag har hittat jättefin sommarklänning!! Primum var om inte entusiastisk så i alla fall inte helt avigt inställd till idén. Till hon såg priset, "NIOHUNDRA DJÄVLA SPÄNN! ÄR DU INTE RIKTIGT KLOK?!". Suck! Men hon gick och köpte ett klänningstyg! Så nu har jag klipp till för smockat liv och volangkjol! Hurra! Det här kommer bli så bra!

Primum tog semester från mig, sa hon, och åkte till Mirkwood en vecka. Det kan inte ha varit en speciellt bra semester. Hon kom tillbaka med både trasigt finger och trasigt ben! Fingret hade hon stoppat i kläm när hon monterade en gräsuppsamlare och benet hade råkat ut för en psykotisk katt. Alltså verkligen? Hon fixar inte ens sju dar utan mig som håller koll! (Primum: Vaddå koll? Det är ju vanligen du som sätter mig i skiten.)

Primum: Dolly sydde två sömmar på smocken och lämnade sedan vänligt resten åt mig. Alla 104 sömmarna. Plus volangkjolen. Först tog den elastiska tråden slut. Åkte in till stan med migrän och spenderade en halvtimme i kö i en bastuvarm affär för att få trippla mängden trådrullar extra. Så tog övertråden slut. Och affären var stängd. I ren frustration över att inte få sin klänning nununu, slet Dolly loss tyget ur maskinen och fixade ett fint hål mitt på ryggstycket. För att hålla mitt humör uppe så kickade migränen in med full kraft, såpass att ett blodkärl i näsan sprack. Det är ett nytt rekord. Trasiga och blodiga kläder innan jag ens hunnit använda dem.

Katter gillar inte mig vilket inte gör mig så mycket, jag är inte speciellt förtjust i dem heller. Det räcker med en primadonna, Dolly, i sällskapet tack så mycket. Men hoppa på och bita mig helt oprovocerat är väl ändå att ta i?

(Nej, den överlevde faktiskt. Även om man kan tycka att det tyder på stora brister i överlevnadsinstinkten att hoppa på och bita mig i benet. Att hoppa på och bita mig någonstans garanterar inte fortlevnaden. Att hoppa på generellt är inte att rekommendera det heller. På det hela taget är det nog bäst att sluta vid att hoppa för hälsans skull. För att vara på den säkra sidan sluta vid att.)