Sabla sneseglare!

Dolly: Primum har lånat cykel! Den har till och med ett namn: Röda Faran! Skitskoj! Idag har jag cyklat till affären, över ett fyllo och nästan på en tant!

Primum: Jag åker bara med och blundar hårt medan Dolly trampar som en galning och kör sicksack mellan människor som inte har vett att kasta sig ur vägen när hon kommer farandes. Hon körde nästan över "Hallå. Hallå. Hallå. Hörredu."-mannen utanför mataffären. Den stackars lilla tanten som råkade ut för Dolly på Röda Faran stod och väntade på att kunna gå över vägen. Det väntade inte Dolly på. Tanten höll på att ta ett skutt ut i gatan när Dolly rundade henne med ett dasspapper i mellan.

Jag borde ha fattat att det hela skulle ta en ände med förskräckelse. Jag borde ha använt cykelhjälm. Jag borde ha haft en kudde på rumpan.

Halvvägs hem tröttnade Dolly på att cykla och lämnade trots mina högljudda protester över till mig. Jag är en mycket vinglig cyklist. Röda Faran är en mycket vinglig cykel. Vi passar varandra som foten i handsken. På något sätt lyckades vi med att oscillera i perfekt synkronisation och hamnade i självsvängning. Vi svängde rakt in en sabla betongnasse formad som en and. Cykeln välte och jag gjorde något slags akrobatisk manöver och lyckades daska ner rakt på ändan. Inte rakt på anden dock.

Det kommer att bli blåmärken av det här.