Dolly: Jag har tråkigt. Senaste veckan har jag varit med Primum till Mirkwood. Där fanns det i alla fall alltid något att göra även om det bara var att klia hunden på magen. Men nu är vi tillbaka i Giötheborg igen och jag har tråååkigt! Födelsedagsbarnet är på Roskilde så han kan inte underhålla mig och alla andra verkar jobba och ha sig. Usch vad jobbigt!
Jag vill ju ut i solskenet, grilla ohemula mängder döda däggdjur och dricka frozen strawberry daiquiris som om det vore vatten! Brain freeze!
Primum: Jag har betalt en veckas mat och husrum med svett och brutna skelettdelar.
Dolly valde denna gång att anmäla mig som frivillig att lägga ungefär en halv fotbollsplan av landskampsdimensioner med betongplattor.
Att lägga själva plattorna som vägde cirka ett halv ton styck, minst, var illa nog. Att köra flera skottkärror grus, jord och grästorvor i en skottkärra med pyspunka och pygméhandtag får räknas som den lätta biten. Trots att Dolly skojade till det och lade krokben för mig så jag höll på att jacka upp pannan mot sylvass skottkärrekant. Genom ett litet misstag från min sida så slapp jag korsstygn i pannan och fick endast en tjusig bula i tinningen. Nej, det som verkligen tog knäcken på mig, b o k s t a v l i g e n, var att gräva upp den där halva fotbollsplanens gräs. Det var ett gammalt gräs. Ett erfaret gräs. Ett gräs som vuxit på samma plats i 150 år och under den tiden utvecklat ett rotsystem som får Zuckerbergs kontaktnät att likna ett fullblodsemos håliga nätstrumpor. Att upprepade gånger stampa på spaden för att köra bladet genom den kompakta härvan gav mig en stressfraktur i höger fot.
Att Dolly glatt försökte hjälpa till och på något sätt lyckades med att missa marken och istället träffade min vänstra fot gjorde inte saken bättre om man säger så..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar