Vi börjar bli för gamla för sådant här

Dolly: Så, bastufest! Började på högkvarterspuben med flera öl och en pasta carbonara som inte gick av för hackor. Mumma! När så Katten kom och alla var samlade drog vi upp till bastun för mer öl och värme. Eftersom doften i den stora gemensamma bastun kunde ha golvat en häst valde vi den mindre dambastun. Lukten, augh! Den lukten! Hur kan pojkar/killar/män/gubbar lukta så infernaliskt illa när de svettas? Nu vill jag inte påstå att vi andra luktar viol och rosor men den där härskna stanken kräver ett visst mått av arbete om vi ska lyckas med den. Tio veckors hårt kroppsarbete i samma otvättade kläder utan deodorant kanske! Urk!

Vi ägnade oss åt den lustiga leken "Hur man tömmer en bastu på utbytesstudenter på fem sekunder". Allt man behöver göra är tydligen att sjunga en stump. "I ett hus vid skogens slut" (teckentolkat!), "Which Backstreet boy is gay", "Söva bakom röva" och "Theobald Thor" i varierande tonarter fungerade över förväntan!

Välbastade och välölade knatade vi vidare till Svartpuben. Där vi inte kom in! "Nä, det är fullt!" hävdade något spån i släppet till Ordföranden visade var skåpet ska stå och släppte in oss. Jag fick dock inte stanna så länge innan Primum började gäspa mig i ansiktet och klaga över diverse krämpor som en annan tant! Ye gods! Jag lyckades i alla fall bli grismästare innan hon skickade hem mig med ett: "Nu går du hem innan du ställer till med mer ofog!" "Ofog"? Jag?!

Primum: Dolly glömde så klart att ta laktastabletter. Gräddig carbonara, öl och sedan bastu på det. Jag kände mig som ett smärtsamt karamellkokeri när jag kom hem och magen pratade på fyra olika språk samtidigt, allihop sa: AJ.

På Svinhuset och Svartpuben anade jag faran och skickade hem Dolly. Ligga i en säng som inte är min egen och må som JAG då verkligen inte förtjänat har jag redan gjort en gång i år. Det räckte. Nu går vi hem och kräks i egen hink, tack så mycket. På bussen mådde jag direkt illa. Blev åksjuk. Och inte blev det bättre av att jag halvvägs hem märker att människan bredvid släppt en riktig smygfis. En sådan där som inte hörs eller på något sätt märks av innan den hoppar på dig och ger dig en stålhätteförsedd känga i luktcellerna. Ville jag inte kräkas innan det ville jag det då. När jag kom hem hulkade jag som en katt. Jag fick upp allt utom fotsulorna.

Dolly är ungefär 22 och jag känner mig närmare 50. I medeltal är vi inte så långt ifrån målet.