Dolly: Idag har vi haft sjukstuga. Primum har haft migrän hela dagen och klagat på att det inte finns några huvudvärkstabletter. Jag erbjöd mig att kila iväg och skaffa men tydligen är jag inte betrodd med uppdraget efter att jag två gånger har kommit tillbaka med en sort som Primum "inte kan äta". (Alltså, hur svårt kan det vara?! Tablett, vatten, svälj!) Så runt lunch så tog vi oss båda iväg till apoteket för att skaffa alvedon, eller om det var ipren (Primum: Magnecyl..). Primum ville gå men jag tog cykeln. Stooort misstag. När vi kom hem gnällde hon etter värre trots att hon fått sin treo.
Primum: Röda Faran har en växel, med lite god vilja och ett krampaktigt tag om växelspaken, två. Ett tag, till den får för sig att den verkligen har två växlar. På en och samma gång. Det är då man finner sig själv trampandes luft med ojämna intervaller när kedjan glatt hoppar över ett par kuggar i taget. Något man kan leva med så länge man har ändan kvar på sadeln men som så fort man står upp i uppförsbacke är rent livsfarligt. Tyvärr är det ju så att det är just då man gärna vill ha en lägre växel. Jag har vant mig vid att cykla på en växel och gå uppför men Dolly är, som torde ha framgått vid det här laget, lite otålig. Och optimistisk. Det hela slutade med skrubbat knä, när det träffade marken, lättare fläskläpp från kyssen styret gav mig, diverse stukade fingrar och tår. Samt, tja.. Låt oss säga som så att det finns många tillfällen när jag är extra glad att jag inte är kille. Det här är ett utav dem.
