Dolly: För ett tag sedan lät Primum mig högst motvilligt åka till tygaffären. Hon gav mig en löjligt kort lista och en ännu löjligare budget! Längst ner på listan stod med tryckbokstäver "SNÄLLA, INGET ROSA ELLER PIPPIGULT!". Som om jag inte skulle ha något färgsinne! Chockrosa och neongult ska det vara förstås! Men eftersom det inte fanns så fick det bli knallrött med stora, svarta prickar. Efter sju sorger och åtta bedrövelser (Primum hävdar att jag sydde henne i fingret. Två gånger. Men det stämmer inte, det var bara en gång. Och förresten så var det symaskinen som sydde, båda gångerna.) hänger resultatet på garderobsdörren och Primum surar för klänningen är för stor. Hon hävdar så klart att det är mitt fel! Men jag säger som Mamma Mu - ät mer då!
Primum: Vi tar klänningen någon dag när jag inte får skinnkryp och lust att illvråla när jag ser eländet.
Dagens träningspass var något utav en pärs. Intervaller efter skivstångsträning brukar knäcka mig rätt ordentligt i vanliga fall, dubbelsidigt håll är standard, men idag var en fullständig kollaps ett mycket sannolikt alternativ. Anledningen stavas, som vanligt, Dolly. Mot bättre vetande hade jag lämnat över dagens födointag till henne. Man kan tro att ställa förberedd matlåda i micron vid en tidpunkt, plus/minut ett par timmar, är en enkel aktivitet. Men varför göra det enkelt för sig? Idag åt jag frukost och sedan dess har Dolly ätit - kaksmet. Och det är allt. Tackochlov utan bakpulver men likafullt..kaksmet. Man står sig inte speciellt länge på flott och socker. Ungefär tre av femton 45/15s-intervaller. Sedan är det soppatorsk. Om man då envist fortsätter på tom tank är man vid passets slut ett sladdrigt litet skinn som släpar sig ut ur salen och hallucinerar om lasagne och fläskfilé.
Döm om min förvåning då jag insåg att mina uteskor på eget bevåg knatat iväg och lämnat mig i strumplästen. En desperat vädjan om hjälp i receptionen gav resultat. Det visade sig att en kvinna i sann hela havet stormar-anda tagit mina skor då hennes egna var borta. I ärlighetens namn så trodde hon att jag gått först och råkat ta hennes skor då de stod på samma plats och var rätt lika. Hon lämnade i alla fall sitt telefonnummer i receptionen så det hela kunde redas upp med ett samtal från receptionisten. "Kan du vänta två minuter så kommer hon tillbaka, hon är hemma och byter skor." Vid det laget kändes det som jag inte kunde vänta två sekunder på något att äta så jag tog ett stadigt tag i disken för att inte svimma och försökte att inte titta på den obligatoriska fruktskålen. Jag tror inte någon hade uppskattat om jag hade följt min första tanke och tagit ett rovdjurshopp upp i skålen för att äta bananklasen med skal och allt.
Sensmoralen är: Lyssna på Mamma Mu - ät. Själv.
