Måste gjort något fel..eller rätt

Dolly: Rensade minnet på Svartpuben i lördags, det behövdes! En hel vecka med att lyssna på Primums tråkiga tangentknatter. Jag höll på att förgås!

Temat för kvällen var emo. Borde ha passat Primum perfekt! Men i vanlig ordning så satte hon P för alla mina idéer. Apa! Frk Virvelvind gjorde ett bejublat framträdande. Med skor och en påse vin! Jag är inte riktigt säker på vilket jag jublade mest åt.

Vid stängning, eller om det var en timme senare när vi tröttnat på "trubadurdjäveln med gitarren", skrapade jag upp födelsedagsbarnet från golvet och gick hemåt.

Primum: En sak jag inte förstår. Jag kan inte cykla rakt om så mitt liv hängde på det. Det har det gjort vid flera tillfällen men Försynen har snällt nog besparat mig en tripp till Hades. Födelsedagsbarnet kan vingla som en drucken flamingo men så fort han kommer på cykeln så går det spikrakt. Hur gör karln?

Dolly åt en rejäl kvällsmacka från BK. Tack. Och. Lov. Ja, hon gjorde av med en ansenlig del utav nästa veckas budget. Ja, hon väckte mig fyra timmar efter hon gått och lagt sig. Men hon lämnade inte så mycket som en huvudvärk efter sig.

På nya äventyr med Röda Faran

Dolly: Wee! Det blåser höst! Jag gillar blåsiga dagar! Det är så trevligt att kura ihop sig med en kopp te inomhus då!

Idag har Primum varit ute och cyklat medan jag tog igen mig på soffan. När hon kom in slängde hon igen dörren och svor så det osade! Tydligen hade hon "klippt den andra sabla anddjä***n!!!", vad hon nu menade med det. Det gick inte att få ett vettigt ord ur henne på flera minuter, sedan ville hon inte prata om det.

Primum: Jag borde inte cykla när det blåser. Men med tanke på var jag bor blir antalet cykeldagar då 365 minus "alla utom 2". På det hela taget borde jag inte cykla alls.

Follow the white rabbit

Dolly: Jag har tråkigt. Primum har ägnat hela veckan åt att sitta på Lekskolan och vara duktig. Boooring! Men det finns ett litet rosa moln på himlen framöver. Vi ska på Un-birthday party med temaenlig klädsel om ett par veckor! Tyvärr har Primum bestämt kostymen den här gången. The white rabbit. Det passar ju henne med hennes fixering vid klockan och att komma i tid. Men ye gods! Vilken tråkig kostym! Pälsshorts ner till knäna och skjorta och väst upp till hakan. Inte ett uns sex appeal så långt ögat når! Hon kunde väl åtminstånde kapa shortsen under ändan?! Men nej! Och så envisas hon med att hon ska ha kanin-nos och tänder! Ingen kommer att se henne! Eller snarare, alla kommer att titta på mig av fel anledning! Not cool!

Primum: Det går framåt med mitt skrivande, det är allt jag bryr mig om. Dolly får gnälla hur mycket som helst. Nu ska det här bli klart. Sitter med Skogsfina på Lekskolan varje dag. Hon sliter sitt hår över mikroelektronik och jag mitt över LaTeX och vettiga referenser i vetenskaplig rapporter.

Jag satte ner foten rätt hårt på Dollys nacke när det var dags att välja kostym. Jag vill ha en rolig kostym, inte visa halva röven för hela kalaset. Punkt.

Dödvikt

Dolly: Varning klass 3, SOS och panik på däck! S/S Primum har nått max lastkapacitet! Kantring nära förestående!

Primum: Någon har gått och snaskat i kylen alldeles för mycket nu igen. Och det är inte jag. Men jag får ta hand om skiten antar jag. Har fyllt på träningskortet. Fettis&Svettis nästa.

Sabla sneseglare!

Dolly: Primum har lånat cykel! Den har till och med ett namn: Röda Faran! Skitskoj! Idag har jag cyklat till affären, över ett fyllo och nästan på en tant!

Primum: Jag åker bara med och blundar hårt medan Dolly trampar som en galning och kör sicksack mellan människor som inte har vett att kasta sig ur vägen när hon kommer farandes. Hon körde nästan över "Hallå. Hallå. Hallå. Hörredu."-mannen utanför mataffären. Den stackars lilla tanten som råkade ut för Dolly på Röda Faran stod och väntade på att kunna gå över vägen. Det väntade inte Dolly på. Tanten höll på att ta ett skutt ut i gatan när Dolly rundade henne med ett dasspapper i mellan.

Jag borde ha fattat att det hela skulle ta en ände med förskräckelse. Jag borde ha använt cykelhjälm. Jag borde ha haft en kudde på rumpan.

Halvvägs hem tröttnade Dolly på att cykla och lämnade trots mina högljudda protester över till mig. Jag är en mycket vinglig cyklist. Röda Faran är en mycket vinglig cykel. Vi passar varandra som foten i handsken. På något sätt lyckades vi med att oscillera i perfekt synkronisation och hamnade i självsvängning. Vi svängde rakt in en sabla betongnasse formad som en and. Cykeln välte och jag gjorde något slags akrobatisk manöver och lyckades daska ner rakt på ändan. Inte rakt på anden dock.

Det kommer att bli blåmärken av det här.