Att tala med sig själv

Primum: Nej, det är inte Dolly som börjar det här inlägget för en gångs skull. Vi är osams och hon surar så jag får ta och återge en diskussion vi hade. Jag har kommit på vad som orsakar fjärilarna. Hon har ska på korsettfest efter nyår och är alldeles till sig över vad hon ska ha på sig.

D: Nya skor! Jag behöver nya skor!
P: Nej, har inte råd. Dessutom finns det flera par fina skor i garderoben som funkar.
D: "Funkar"? Men de är inte de är inte det Perfekta Paret!
P: Nope.
D: Inga nya skor?
P: Inga nya skor.
D: Nehe.. Men jag måste ha strumpor och snygga strumpeband!
P: Nej! Det kommer ju inte att se riktigt klokt ut! Strumpbyxor och därmed basta!
D: StrumpBYXOR?! Gods! Jag kommer att se ut som en tant!
P: Du går inte och visar upp en enda centimeter utav mina bleka, gropiga lår!
D: Hm..där sa du något. Ok, strumpbyxor. Det skulle ju se förskräckligt ut annars.
P: Tack för den du..
D: Nå, men det här kan du inte säga nej till..
P: Vad?
D: Smycken! Jag har sett massor av fina halsband och örhängen!
P: Vad i "sträng budget" är det du inte förstår?
D: Men om jag hittar något som inte kostar så mycket?
P: Det beror på hur mycket "inte så mycket" är.
D: Inte ett definitivt nej alltså? Hurra! Nästa grej: hatt!
P: Hatt?! Är du inte riktigt riktig?
D: Vaddå?
P: *suck*
D: Pasties..
P: Vad för något?
D: Du vet..
P: ?
D: Pasties! Att ha på tuttarna!
P: Menar du på fullt allvar att du tänker hamna i en situation där du kan komma att behöva det?! Ok! DET BLIR INGEN FEST FÖR DIG!


Sedan började hon sura. Kan hon få göra tycker jag, då lämnar hon mig i fred. Jag har fått massor gjort på rapporten.

Snöoväder

Dolly: Hela stan har varit mer eller mindre på hal is de senaste dagarna och det snöar så fint. Så naturligtvis är det "trafikkaos" och "snöstorm" och "lamslaget". Jag förvånas varje år över att folk blir så överraskade över att det kommer en vinter "i år igen! Vi hade ju vinter för åtta månader sedan ju!". Folk är för lustiga.

Igår var jag och provade julöl och bakade pepparkakor. Det var trevligt men jag kom hem lite sent så jag ska nog ta och gotta ner mig i sängen ett tag till. Primum kan hålla ställningarna själv.


Primum: Jag dör. Hoppas jag. Och jag hoppas det går fort. Dolly kom hem klockan tre i morse, lyckades skita ner hela köket för att göra en sabla macka, somnade fyra och vaknade klockan åtta för att väcka mig, äta upp dagens chokladbit ur kalendern och lämna över huvudvärk, magont och en stor dos av allmänt illamående. Sedan somnade hon om. Det gjorde inte jag.

Inte delade hon med sig av chokladen heller.

Tip

Dolly: Jag har äntligen fått gå på Tip för Primum. Hurra! Jag passar in där som handen i handsken. Nu fick jag inte gå i full regalia men korsetten satt i alla fall där den skulle.
I övrigt mår vi dåligt, eller snarare Primum mår dåligt och överför det på mig. Hon kämpar med sin rapport och får panik för att hon inte gör något och hindrar mig från att komma ut. Gods! Jag får cellskräck. Jag måste få röra på mig!

Primum: Jag tror Dolly är kär nu igen. Inget ovanligt, det händer titt som tätt. Oftast är det skor, ibland är det någon speciellt kläd-ensamble som hon fått på hjärnan, då och då är det till och med någon karl. Vad det är nu är lite oklart men jag får sådana där fruktansvärt irriterande fjärilar-i-magen-vibbar utav henne när jag minst av allt behöver det.